Att se sin papegoja flyga är något alldeles speciellt. I en stor voljär får fågeln inte bara plats att använda sina vingar – den får också möjlighet att möta andra fåglar och människor, uppleva väder och miljöer och träna på att hantera en värld som är större än hemmet.
Att se sin papegoja flyga är något alldeles speciellt.
Att se den sträcka ut vingarna, ta fart och flyga över en stor yta är en upplevelse som är svår att jämföra med något annat. Hemma kanske fågeln kan flyga några meter mellan buren, soffan och sin favoritplats. I en stor voljär blir det plötsligt något helt annat.
Här finns plats. Riktigt mycket plats.
Och för en papegoja som är van vid hemmets begränsade ytor kan det vara som att få upptäcka en helt ny värld.
Att få använda kroppen på riktigt
Papegojor är byggda för att flyga.
Deras kroppar, muskler, balans och koordination är anpassade för ett liv där flygning är en naturlig del av vardagen. Våra tamfåglar lever däremot ofta i miljöer där möjligheten att verkligen använda den förmågan är ganska begränsad.
En stor voljär förändrar det.
Här kan fågeln flyga längre sträckor, göra svängar, bromsa, accelerera, klättra uppåt och ta sig ner igen. Den får använda vingarna på ett sätt som helt enkelt är svårt att återskapa inne i ett vanligt hem.
Och ibland behöver man faktiskt bara stå och titta.
När fågeln gör sin första riktiga flygtur genom en stor voljär kan man nästan se hur den tänker:
"Oj… här finns det plats!"
Det är inte bara motion.
Det är glädje.
Många fåglar – många nya intryck
En av de stora fördelarna med en gemensam voljär är att fågeln inte behöver vara ensam.
Att möta andra papegojor innebär nya ljud, rörelser och beteenden. Fåglarna kan se och höra varandra, följa varandras rörelser och själva välja hur nära de vill vara.
Det betyder inte att alla fåglar måste bli kompisar. Precis som människor är papegojor individer.
Vissa vill gärna vara mitt i flocken.
Andra vill helst sitta lite vid sidan och titta.
Och någon kanske helst vill flyga för sig själv.
Det viktiga är att fågeln får möjligheten att själv välja.
Det är en stor skillnad mot att bara sitta bredvid en annan fågel hemma. I en stor voljär kan fågeln själv röra sig bort, flyga undan, närma sig igen och bestämma hur mycket social kontakt den vill ha.
Social träning – inte bara med andra fåglar
Det är lätt att tänka att voljärflygning framför allt handlar om att fågeln ska träna sina vingar.
Men det händer mycket mer än så.
För fågeln är det också en form av social träning.
Den möter andra fåglar som den kanske aldrig har träffat tidigare. Den möter människor som den inte känner. Den hör röster den inte är van vid och ser människor röra sig på ett annat sätt än hemma.
Allt detta blir nya erfarenheter.
Och ju fler positiva erfarenheter en fågel får av nya situationer, desto fler saker kan den lära sig att hantera utan att direkt bli rädd.
Det handlar inte om att utsätta fågeln för så mycket nytt som möjligt. Tvärtom. Det handlar om att ge fågeln möjlighet att uppleva nya saker i en miljö där den fortfarande kan känna sig trygg.
Det är faktiskt också träning för familjen
När vi pratar om socialisering tänker vi ofta på att fågeln ska vänja sig vid människor.
Men ibland behöver även människorna vänja sig vid fågeln.
Kanske finns det någon i familjen som fågeln aldrig riktigt har valt att umgås med. Någon som kanske försökt få kontakt hemma, men som fågeln inte varit särskilt intresserad av.
I en voljär kan situationen bli helt annorlunda.
När världen plötsligt består av nya fåglar, nya människor, nya ljud och en helt annan miljö kan en välkänd familjemedlem plötsligt bli något väldigt viktigt.
En trygg punkt.
Där finns någon som fågeln känner igen. En röst den känner. En person den vet hör hemma i dess värld.
Och helt plötsligt kanske den där familjemedlemmen som tidigare "inte dög" blir den som fågeln söker sig till när allt annat känns lite osäkert.
Det kan bli ett fantastiskt sätt att bygga relationer som kanske inte riktigt fungerat hemma.
Att lära sig hantera världen utanför
En annan sak som händer när fågeln får flyga i en utomhusvoljär är att den får lära känna sådant som vi aldrig riktigt kan återskapa inomhus.
Vind.
Ibland nästan ingen alls, ibland en liten bris och ibland betydligt mer. Fågeln får känna hur vinden påverkar flygningen och lära sig att anpassa sig efter den.
Sol och skuggor.
Ljuset utomhus är annorlunda. Solen kan vara stark, skuggor rör sig, och när fågeln flyger kan ljuset förändras snabbt.
Bländningar och reflexer.
En blank yta, en bil som passerar, vatten eller en solbelyst yta kan plötsligt ge ett helt annat ljusintryck än det fågeln är van vid.
Vatten och väder.
Att uppleva några regndroppar, fuktig luft eller helt enkelt växlande väder kan också vara nya erfarenheter. Det betyder naturligtvis inte att fågeln ska utsättas för dåligt väder eller obehag, men att under trygga former få uppleva att världen faktiskt kan förändras runt omkring den är en del av att lära känna sin omgivning.
Och sedan har vi alla störmomenten.
En hund som går förbi utanför voljären. En bil. Ett barn som springer. En fågel som flyger förbi. Någon som tappar något. Ett plötsligt ljud. En människa som kommer fram till voljären.
Allt sådant kan fånga fågelns uppmärksamhet.
I en säker voljär kan fågeln få möjlighet att upptäcka dessa saker utan att varje nytt intryck behöver innebära fara. Den kan titta, reagera, flytta sig, återhämta sig och sedan fortsätta med det den höll på med.
Det är en viktig erfarenhet.
För målet är egentligen inte att få en fågel som aldrig blir rädd.
Det är omöjligt.
Målet är att få en fågel som lär sig:
"Jag kan bli rädd – och sedan upptäcka att allt faktiskt är okej."
Det är en stor skillnad.
Och här blir voljärflygningen extra värdefull. Fågeln får möjlighet att träna på att hantera störningar samtidigt som den befinner sig i en miljö där den faktiskt är säker.
Den kan flyga undan en stund. Sätta sig. Titta. Lyssna.
Och när den märker att faran inte var någon fara alls kan den återgå till det den gjorde.
Det är erfarenheter som kan följa med hem.
En tryggare fågel hemma
Det här är kanske en av de saker vi tycker är mest intressanta med voljärflygning.
När fågeln kommer till en ny plats kan den först tycka att mycket är konstigt.
Men efter en stund händer något.
Den börjar upptäcka att den nya platsen faktiskt är säker.
Den får flyga. Den får landa. Den får sitta och titta. Den får höra nya ljud. Den får träffa nya människor och fåglar.
Och ingenting hemskt händer.
Efter flera sådana upplevelser kan fågeln börja förstå något viktigt:
Nytt behöver inte betyda farligt.
Det kan i sin tur göra det lättare för fågeln att hantera förändringar även hemma.
Och det är ganska fantastiskt.
Vi tar alltså med fågeln till en miljö som är främmande för att hjälpa den att bli tryggare även i sin välbekanta miljö.
Men hemma är ju tryggt!
Absolut.
Hemma ska vara den stora trygga basen.
Men tänk på skillnaden mellan att veta att något är tryggt och att faktiskt ha erfarenhet av att det är tryggt.
En fågel som aldrig lämnar hemmet vet egentligen bara att hemmet är det enda den känner till.
En fågel som har fått uppleva flera olika miljöer och upptäckt att den kan vara trygg även där, har fått en mycket större erfarenhetsbank att luta sig mot.
Det kan vara en värdefull skillnad den dagen något oväntat händer.
Voljärflygning är också träning för om något går fel
Det här är en av de viktigaste anledningarna till att vi tycker att flygträning är så värdefull.
Vi vill naturligtvis aldrig att en tam papegoja ska flyga bort. Men vi kan aldrig garantera att en olycka eller ett misstag aldrig händer.
En dörr kan öppnas. En sele kan gå sönder. En fågel kan bli skrämd. Något kan hända som vi inte hade räknat med.
Därför är det väldigt värdefullt att träna fågeln på sådant som den kan behöva kunna om den någon gång skulle hamna i en paniksituation.
En viktig del är att träna på att flyga från högt till lågt.
Det kan låta självklart för oss. Men för en fågel som inte är van vid det kan det vara något helt annat.
När den blir rädd och flyger iväg är det vanligt att den söker sig uppåt. Ett träd, ett tak eller något annat högt kan kännas tryggare än marken.
Om fågeln då aldrig har tränat på att flyga neråt kan det bli väldigt svårt att få den att komma tillbaka.
I en voljär kan man träna detta under kontrollerade former.
Upp.
Och sedan ner.
Om och om igen.
Tills fågeln lär sig att det faktiskt är helt okej att flyga neråt också.
Inkallning – en av de roligaste sakerna att träna
En annan fantastisk möjlighet är att träna inkallning.
Att stå på ena sidan av voljären och kalla på sin fågel, för att sedan se den vända upp, ta fart och flyga rakt mot dig…
Det är svårt att inte le.
Här kan man bygga upp en väldigt stark kommunikation mellan människa och fågel.
Fågeln lär sig att din signal betyder något positivt.
Du lär dig läsa fågelns flygning.
Ni lär er samarbeta.
Och framför allt får fågeln upptäcka att det faktiskt kan vara roligt att komma tillbaka till sin människa.
Det är inte bara ett kommando.
Det är ett samspel.
Att få bli "rastad"
Ibland behöver man inte göra det svårare än så.
En fågel behöver få röra på sig. Den behöver få använda kroppen. Den behöver få flyga.
Och ibland kan en tur till en säker voljär helt enkelt vara fågelns motsvarighet till att gå ut med hunden.
Man åker dit.
Öppnar transportburen.
Fågeln får komma ut.
Och sedan får den rasta av sig.
Flyga några varv.
Sitta och titta.
Kanske flyga till dig.
Kanske träffa andra fåglar.
Kanske bara njuta av att ha gott om plats.
Sedan åker man hem igen.
Det behöver inte vara mer komplicerat än så.
Ett äventyr varje gång
Och kanske är det just ordet äventyr som beskriver det bäst.
För oss kanske det bara är en bilresa till en voljär.
För fågeln kan det vara en hel dags upplevelse.
En ny plats. Nya fåglar. Nya människor. Nya ljud. Nya flygvägar. Nya lukter.
Och samtidigt finns du där.
Den person som fågeln känner.
Den som den kan återvända till.
Den som den kan söka trygghet hos.
Det är en väldigt fin kombination.
Äventyr – men med en trygg punkt.
En voljär behöver inte vara fågelns egen
Det fina är också att voljärflygning inte behöver betyda att man själv måste ha en jättestor voljär hemma.
Det kan vara en voljär som tillhör någon annan, en föreningsvoljär, en gemensam voljärträff eller helt enkelt en säker plats där fåglar får möjlighet att flyga.
Det gör det möjligt för fler fågelägare att ge sina fåglar den här upplevelsen, även om man själv inte har möjlighet att bygga en stor voljär hemma.
Och det är något vi på Papegojskoj gärna vill uppmuntra till.
Att skapa möjligheter där både fåglar och människor får komma ut, träffa andra och göra något tillsammans.
Det handlar om mycket mer än att flyga
När man ser en papegoja flyga genom en stor voljär är det lätt att bara se själva flygningen.
Men bakom den finns så mycket mer.
Fågeln tränar kroppen.
Den får utlopp för energi.
Den får nya intryck.
Den tränar socialt samspel.
Den möter nya människor.
Den får möjlighet att träna inkallning.
Den kan träna på att flyga från högt till lågt.
Den lär sig att nya miljöer kan vara trygga.
Och den får göra något tillsammans med sin människa.
Samtidigt får vi människor social gemenskap och möjligheten att se våra fåglar göra något som de verkligen är skapta för.
Och kanske är det just därför voljärflygning är så speciellt.
Vi ger inte bara fågeln en större yta.
Vi ger den möjlighet att använda en del av sig själv som den annars kanske bara får visa i väldigt liten skala.
Och när flygningen är slut...
Så kommer kanske den finaste delen.
Fågeln sitter trött och nöjd.
Du sitter bredvid och är minst lika nöjd.
Ni har varit någonstans tillsammans.
Ni har gjort något tillsammans.
Ni har tränat tillsammans.
Och ni har kanske lärt er något nytt om varandra.
Nästa gång kanske fågeln vågar lite mer.
Nästa gång kanske den flyger längre.
Nästa gång kanske den kommer på inkallningen snabbare.
Och någon gång kanske den där stora, främmande voljären inte längre känns särskilt främmande alls.
Den har blivit ännu en plats där din fågel vet:
"Här är jag trygg. Här kan jag flyga."
Och då har ni faktiskt lyckats med något väldigt fint.
Ni har gett fågeln frihet inom trygga ramar.
En liten påminnelse
Voljärflygning ska alltid ske i en säker och lämplig voljär, och fågeln ska vara under uppsikt. Alla fåglar är individer och alla kommer inte att uppskatta en ny miljö direkt. Börja lugnt, låt fågeln få tid att observera och anpassa sig och låt den utvecklas i sin egen takt.
Målet är inte att få fågeln att flyga så mycket som möjligt.
Målet är att den ska kunna säga:
"Det här var roligt. När åker vi hit igen?"
Comments